För att kunna hålla samma takt som alla andra och hinna det mesta innan 30 års ålder så sätter vi våra välfärdsmål högt. "Vi" vill ha bra med pengar, fina kläder, ett hus med inredning som följer det senaste modet, en fin bil, ha det rätta jobbet, gå på rätt tillställningar, umgås i rätt kretsar och dessutom ha ett rikt fritidsliv. "Vi" bryr oss mycket om vad andra tycker och tänker om oss. Alldeles för mycket!
Ja, det säger sig själv att vi prioriterar i vårt livspussel. Kanske har barnen långa dagar på förskolan (ingen kritik mot de av oss som helt enkelt inte har något val) medan vi har långa arbetsdagar, kanske äter vi snabbmat eller halvfabrikat för att få tiden att räcka till, kanske kastar vi oss mellan olika moment i vardagen och sätter stor stress i våra kroppar och sinnen. För att slappna av på kvällen då vi är helt utpumpade så kanske vi slänger oss i soffan framför den enorma TVn. Vi matar våra hjärnor med intryck som vi måste hantera.
Vi förlorar tid med våra barn som behöver oss så mycket. Vi förstör oss själva med dålig eller obefintlig näring, bryter ner vårt immunförsvar genom för hög stresspåverkan och upplever sådant som kanske inte är de mest balanserande upplevelserna.
Detta gäller givetvis inte alla, men vi lever i "systemet välfärden" och har makten att förändra!
Ett dyrt hem är inte mycket värt när jag inte kan ge mina barn det de behöver och det är inte heller värt förstörda relationer eller sviktande hälsa. Det behöver i och för sig inte vara så att A leder till B. Men, många av oss utsätter sig för risken att hamna där.
För dig som inte vet det kommer min sons pappa från Turkiet. Jag har upplevt många fina sidor av Turkiet. Dess kultur och alla människor som är de som gör kulturen. En av de bästa sidorna i vissa delar av Turkiet är att man ännu inte fastnat i välfärdssamhällets svårigheter med att vara bra nog utåt. Där lagar man mat från grunden, man stressar inte hit och dit för att uppfylla alla krav utan man gör det man måste för att överleva. I mina ögon finns det mycket sunt i den enkelheten. Det som är nackdelen är att välfärden och skyddsnätet i form av ekonomisk trygghet och god sjukvård inte finns på samma sätt som här i Sverige, vilket i sin tur givetvis kan skapa stress och oro. Ledsamt kan jag även konstatera att i de delar av Turkiet där man har det bättre ställt så har välfärdens baksida smugit sig på. Man vill ha mer, bättre och bekvämare och tycks glömma vissa fundamentala saker.
För mig är det dags för frigörelse från en av de negativa sidorna av välfärdssamhället. Jag tänker under den tid det är tillåtet att arbeta deltid (med anledning av att jag har småbarn) inte arbeta mer tid än jag behöver. Den övriga tiden tänker jag ge till mig och min son! Det kommer ge mig sämre ekonomi, men jag får helt enkelt prioritera.
Vad skulle vi mer behöva i vårt välfärdssamhälle för att det inte ska bli ett sjukfärdssamhälle?
Jag har en utmaning till Dig! Är du beredd?
Är du beredd att göra en förändring och se hur ditt liv förändrats på 3 veckor?
- Sov 8 timmar per natt.
- Meditera 5 minuter 2 gånger om dagen, eller bara ligg ner och andas långa djupa andetag på rygg.
- Träna / promenera minst 30 minuter varje dag.
- Ät mycket ekologisk frukt och grönsaker
- Undvik halvfabrikat i din kost.
- Vistas ute i naturen mer än du gör idag
- Titta inte på TV.
- Släpp tankar på sådant du inte kan kontrollera och lita på att allt kommer att bli såsom det är meningen.
- Bry dig inte om vad andra tycker, följ ditt hjärta.
-Visa kärlek.
- Le mot människor du möter.
- Behöver du också som jag göra en omprioritering av din tid? Mindre jobb och mer tid med familj och vänner kanske?
Okej, det var ganska många saker.
Men börja med två eller tre stycken och utöka sedan! Vad är viktigast för dig?
Lättlagad Turkisk gryta!
Hacka valfri mängd kyckling (går även att göra utan kyckling), paprika, tomater, aubergine, squash, gul lök, vitlök, chili, salt och rapsolja.
Koka ihop till önskad konsistens.
Själv föredrar jag välkokt så att grönsakerna blir mycket mjuka.
Servera med ris, tzatziki, och ett gott bröd.
Lycka till med Din utmaning!
Låt mig gärna veta hur det gick för Dig.
Med värme,
Erika
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar