onsdag 19 september 2012

Livet är så skört...

En man kör av vägen och krockar med ett träd. Han är skadad och tar sig inte ur bilen. En kvinna är först på plats. Hon ringer 112. Med nyopererad rygg orkar hon inte dra ut mannen. Bilen börjar brinna och hon gör ett sista försök innan hon med rädsla för att mista sitt eget liv måste ge upp. Hon hör mannen skrika av skräck. Hon sitter på vägen. Så kommer min mamma och hennes man körandes och stannar med kvinnan. Bilen står i lågor. Kvinnan är chockad och mycket uppskakad av det fruktansvärda som sker framför deras ögon. Hon gjorde flera modiga försök. Tappra kvinna!

Kanske hade det inte gått att undvika även om det hänt närmre stan. Men mitt i vårt stora land, på landsbygden är risken större. Det tar lång tid innan polis, sjukvård och ambulans hinner fram!

Med mina kärleksfullaste tankar, massor av kärlek, till mannen och hans nära, till den tappra kvinnan och till min mamma och hennes man som fick se honom möta detta fruktansvärda öde!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar