Känslor som bränner...

Nu har lilla sonen varit bortrest i 2 veckor. Det är lång tid, mycket lång tid. En vecka och två dagar återstår av väntan! Längtan efter min älskade son bränner i huden, hjärtat och själen! En stark känsla som vissa stunder är plågsam. En del av att vara förälder. Jag övar min uthållighet, jag andas och jag uppehåller mig här och nu. Jag lyssnar inåt, känner på känslorna, iakttar vad som händer inuti. En våg av lugn sköljer genom kroppen, sinnet och själen. Det är vetskapen om att allt är som det ska! Jag harfått den utmaning jag behöver. Utmaningen ger mig i insikter om mig själv. Jag lär och jag växer. Jag undrar vart i nästa utmaning ligger?

Stöter du på saker, händelser eller annat som känns extra jobbigt eller svårt i ditt liv? Fastän jag många gånger inte velat se det på det viset - så har livet visat mig att det är i det där svåra som vi har möjlighet att växa och utvecklas. När något känns tufft och alldeles obarmhärtigt - fråga dig själv "Vad är det jag behöver lära?" Svaret kommer till dig när du står kvar, känner, iakttar, begrundar och sedan gör ett aktivt val!

Lita till livet. Allting blir inte som vi önskar eller tror. Allting blir precis som det ska.  Vi får det vi behöver, inte det vi förtjänar... I det finns ingen rättvisa. Så tror jag. Du?

Med värme och önskan om att du vandrar din egen väg!

Erika