Känner mig så ödmjuk inför yogan!

Idag känner jag mig så oerhört ödmjuk inför yogan och den djupa visdom som den förmedlar. Jag känner mig ödmjuk inför hur stor skillnad en endaste övning, meditation eller andningsteknik kan göra för var och en av oss! Och det viktigaste av allt, kunskapen om andningens betydelse - de långa djupa andetagen. Detta som kan ge oss alla möjlighet till självläkning och helande av sådant som vi bär med oss. Vi andas in livsenergi, det friska och goda och i utandningen gör vi oss av med och släpper taget om det som inte längre, eller det som aldrig gjort någon nytta i oss. Fysiskt, mentalt, känslomässigt eller andligt!

Är du nyfiken på och vill upptäcka din egen väg in i yogan? Snart tar jag emot för yogaterapeutiska sessioner.

Ett annat bra alternativ är att delta i yogakurserna som finns på Yogahälsan i Husum och Örnsköldsvik.

På hemsidan finner du mer info och kontaktuppgifter: www.yogahalsan.vpsite.se

För min egen del handlar det nu om att ta in så mycket jag kan av denna oändliga visdom, integrera den i mig och sedan vill jag använda allt detta och dela med mig med var och en av er som så önskar!

Med värme, glädje och ödmjukhet,
Erika

Det största...

Det största idag var den pranayama Guru Dharam förmedlade till oss via den gyllene kedjan, som vi alla yogalärare är en del av. Denna pranayama brände min "akashian record". Det vill säga de blockeringar och hinder jag har med mig. Nu är jag öppen. Helt fri att ge healing. Så dagen avslutades med att få och ge healing. Så underbar upplevelse! 

Avslutade sen kvällen med att ge mig en närande trerätters middag på Indian Garden! 

MUMS!!!

Heta friterade rishjärtan!

Traditionell kulfi med saffran och kardemumma!

Återigen är jag skyddad!

Idag fick jag detta vackra smycke av en kursdeltagare från Turkiet.

Smycket som även skyddar mig från onda ögon. 

Trerätters indisk på egen hand!

Åt en trerätters indisk på egen hand. Långsamt, gott och njutningsfullt!

Nu mätt och nöjd på hotellrummet! 

Skööönt!

Vad gjorde vi utan mor/mormor?!

Ja, frågan är enkel: 

Vad gjorde vi utan kära mamma och mormor?

Tack för att du finns där för oss!

Tid med mig själv!

I går lämnade jag lilla sonen hos mormor och så satt jag hela natten på bussen till Stockholm. 

Kl sex imorse var jag på hotellet, lämnade mina väskor i bagagerummet och sen bjöd hotellet mig på frukost fastän jag inte hade incheckning förrän nu på em. Trevlig personal! 

Efter den härliga frukosten gav jag mig ut i på ett regnigt söder. Hittade till den vackra yogastudion Yogashanti! Här spenderade jag resten av dagen på mattan, tillsammans med yogis och yoginis från USA, England, Lettland och Turkiet (Ja, ni läste rätt.). Vi gick först in i oss själva i ett härligt yogaoass för att bli grundade i de vi är innerst inne i vår kärna, var och  en för sig, för att sedan lära oss om akupressur. Vi har klämt och känt på varandra, lyssnat inåt, tagit emot och givit till varandra. Här och nu!

Känner mig otroligt nöjd! Undrar vad jag ska göra med den hör kvällen, för mig själv? 

Ta vara på de stunder du har för dig själv. Lyssna inåt och följ ditt hjärta!

Med värme

Erika

Livet är så skört...

En man kör av vägen och krockar med ett träd. Han är skadad och tar sig inte ur bilen. En kvinna är först på plats. Hon ringer 112. Med nyopererad rygg orkar hon inte dra ut mannen. Bilen börjar brinna och hon gör ett sista försök innan hon med rädsla för att mista sitt eget liv måste ge upp. Hon hör mannen skrika av skräck. Hon sitter på vägen. Så kommer min mamma och hennes man körandes och stannar med kvinnan. Bilen står i lågor. Kvinnan är chockad och mycket uppskakad av det fruktansvärda som sker framför deras ögon. Hon gjorde flera modiga försök. Tappra kvinna!

Kanske hade det inte gått att undvika även om det hänt närmre stan. Men mitt i vårt stora land, på landsbygden är risken större. Det tar lång tid innan polis, sjukvård och ambulans hinner fram!

Med mina kärleksfullaste tankar, massor av kärlek, till mannen och hans nära, till den tappra kvinnan och till min mamma och hennes man som fick se honom möta detta fruktansvärda öde!

De förstår inte vem de pratar om!

Igår hade en gammal bekant till mig skrivit ett hatiskt inlägg på Facebook. Det handlade om att han efter att han tittat på nyheterna kunnat konstatera att muslimer inte har några hjärnceller. Han skulle även göra en alldeles egen rondell-Muhammed i mahogny.

Frågan i sig lämnar jag åt sidan. Men hur kan man påstå att alla i en av världens största religioner inte har några hjärnceller. Det är så elakt, inskränkt, hatiskt och bottnar i en enorm rädsla.

Jag svarade på mannens inlägg:
Tänk på att du pratar om min son!!!

Jag beskrev även hur ledsen jag blir för att min son ska behöva växa upp i ett samhälle där han är dömd på förhand av vissa hatiska och rädda människor, fastän han bara är 4 år!

Han tog bort sitt inlägg och min kommentar. Kanske kände han en känsla av att alla individer, oavsett  religion, är individer och inte ska behöva stå till svars för vad en individ gör eller säger. Hoppas.

Ja, hans inlägg gjorde mig förtvivlad och livrädd. Men samtidigt är jag övertygad om att jag tillsammans med er alla kan hjälpa till att skapa ett samhälle av acceptans, ödmjukhet inför våra olika trosuppfattningar och ett samhälle med öppenhet som är fyllt av kärlek och fred!

Hur kan du bidra?

Med värme och stor tacksamhet,
Erika

Min skiva...

För mig var det ett stort steg att kliva in i en musikstudio, även om det inte var musik jag skulle göra. Det är en skiva för kropp, sinne och själ. Härlig avslappning, andning, meditation och yogaövningar.

För en månad sedan då satt jag där. Kreativiteten flödade och allt stämde. Jag, budskapet och producenten i ett flow.

Nu är skivan levererad, jag har den i min hand. 

Jag lyssnar till min röst och den vackra musiken som min producent komponerat särskilt till denna skiva.

Nästa steg - till tryck!

Ännu nästa steg - skiva nr 2.

Vilken av dina drömmar förverkligar du nu? Vad är ditt nästa steg?

Följ ditt hjärtas röst! 

Med värme,

Erika

Där transformeringarna utspelades!

Så är vi tillbaka i Sundsvall - över en helg!

Tänker på att det var här det mest fantastiska och mest transformerande händelserna i mitt liv tog sin början. Det började med att jag mötte min kärlek. Jag fick ett bra jobb som tyvärr inte passade mig. Jag började på en sorts yoga som jag av en kompis fått veta mest var jobbig. Men just det lockade mig och efter den första yogalektionen var jag fast! Det var helt underbart. Jag lyssnade inåt, kom fram till vad jag ville i livet, skrev upp mål, började en två år lång yogalärarutbildning. Jag bytte sedan till ett arbete som jag mådde gott av.

Jag och kärleken fick vårt kärleksbarn tillsammans. Vår Emir! Prinsen av oss!

Tyvärr räckte inte kärleken tills idag. Vi har idag en ömsesidig respekt och tillit till varandra. Han är den bästa pappan jag kunnat finna till min son om jag så letat världen över.

Vi flyttade till min hemstad Örnsköldsvik. Det är jag honom evigt tacksam.

Nu förverkligar jag målen som jag skrev upp, jag lever målen och de består.

Det allra viktigaste består!

Jag har starka band till många fina vänner här i Sundsvall och när jag återvänder hit så känner jag i mitt hjärta att den väg vi väljer är menad. Det var såhär det skulle vara, den här vägen ska jag vandra och det är nu jag lägger bit för bit i mitt livs pussel - med lätthet!

Med tacksamhet för den tid jag hade här, med allt vad det innebar och med tacksamhet för allt det värdefulla som består i form av kärlek och vänskap, så återvänder jag hit med glädje.

Finns det någon speciell plats i ditt liv? 

En fysisk plats, som fått avspegla din själs längtan?

Eller kanske var/är det mer en tid i livet.

Är det ens viktigt att tänka över det? Kanske, för att vara medveten om hur våra val i livet kan påverka oss. Kanske, för att se sammanhangen i våra liv.

Trots allt det vi bär med oss så är det nuet som är vårt liv. 

Vi är inte igår, vi är inte imorgon - vi är nu, vi är!

Med värme,

Erika

Bästa vänner!

Tänk så mycket glädje, bus och mys en liten Tiger kan ge en liten pojke!

Jag tyckte att det hade varit tyst lite väl länge i vardagsrummet medan jag lagade mat!

När jag kikade in så såg jag dessa två ligga och mysa tillsammans i soffan!

Så var det gjort!

Nu har den stora kvällen, premiären, varit. Jag är trött, lugn och lycklig! Det här kommer att bli så himla bra! Alla som går höstens kurser kommer att få göra en enorm inre resa och jag har lyckan att få förmedla yogans verktyg!
Det är en sån vacker upplevelse att få sitta där framme, att få guida genom ett pass, att få förmedla energi, lugn och glädje!
Nu släcker jag snart lampan, lägger igen mina ögonlock och somnar med ett leende på läpparna!
Vi ses på Yogahälsan nästa vecka. Vi hörs här inom kort!

Ta vara på nuet och gör det till ditt liv!

Med värme
Erika

Pappalängtan!

Visst är det svårt att vara förälder ibland, fastän det mest är fantastiskt!
Kanske det svåraste vi möter i livet är när våra barn är olyckliga eller bär på sorg.
Min lilla underbara son har haft sorg och har det nu. Han sörjer att han inte får träffa pappa så ofta. Så har det varit under flera månader. Nu är snart säsongen över och pappa kommer att finnas där igen, precis som förut, men så svårt det är att tro på det när pappa varit "borta" så länge.
Jag kan känna sorgen i hans hjärta, se den i hans ögon och märka den på hans humör. Det tydligaste är kanske ändå orden. Orden och de frågande ögonen; när kan jag få sova hos dig pappa? Och pappa kan nu äntligen svara "Om två veckor, om två veckor då äntligen ska vi mysa hemma hos pappa." Vilken lycka! Ögonen strålar igen, de orkar glittra tills pappa kan fylla på med mera glittrande kärlek!